Nidhögg

Det pågår förnärvarande en "debatt" om huruvida man skall exploatera de eventuella oljefyndigheterna som sägs finnas i havet utanför Gotland. 
  Jag skulle vilja sätta lite perspektiv på den debatten, Jonas Lindvall vd i Thetys oils dotterbolag Gotoil säger så här om möjligheterna, "utanför Gotland finns 30 till 60 tusen fat, utanför Lettland en halv till en miljon fat." Han lägger till att ryssarna har hittat cirka 50 miljoner fat utanför Kaliningrad och pumpar förnärvarande upp 20000 fat per dag. (http://www.realtid.se/ArticlePages/200707/18/20070718134834_Realtid129/20070718134834_Realtid129.dbp.asp)

Då det gäller arbetstillfällen handlar det om "en eller par gubbar", han säger att det är som att sköta en vattenpump.

Det finns rykten i svang som gör gällande att det finns upp till 200 miljoner fat att pumpa upp utanför Gotland, låt oss för all del utgå från att det gör det. Sverige förbrukar lite drygt 340000 fat olja per dag, det blir cirka 2380000 per vecka och cirka 124 milj. fat olja per år.
  Detta innebär att inte ens de mest optimistiska beräkningarna av oljetillgångar skulle försörja oss mer än knappt två år.

Skall man utgå från Gotoils beräkningar av oljetillgången utanför Gotland så räcker oljan några timmar, om man utgår från vår nuvarande förbrukning. 

Jag beklagar att det var ett tag sedan jag skrev något, men jag har planterat och vistats i skogen. De senaste veckorna har präglats av vårintensitet.

Lev väl alla och god sådd.

I nästa inlägg tänker jag berätta lite om bin och underbart gott, starkt, mjöd.

Slutet på vår historia.

Så var det då det där med peak oil. Jag har behandlat ämnet förut och tänker därför inte bli långrandig, dessutom finns det de som förklarar fenomenet så mycket bättre, (http://www.lifeaftertheoilcrash.net/).

Kort sagt handlar det om att hälften av oljan är borta och att den hälft som finns kvar är svårare att extrahera och raffinera. Detta samtidigt som behovet av olja ständigt ökar, vilket medför att oljepriserna snabbt stiger. Lägg där till att många av de oljeproducerande nationerna har börjat att "konservera" olja för eget, framtida, bruk.

  Det vill säga man ser oljan som en nödvändig nationell resurs som man inte kan vara utan och därför väljer man att sälja mindre av den till länder som inte har någon alls.

Vi har sedan några år passerat halvvägs punkten eller "peaken", om man föredrar det uttrycket. Men det är egentligen ganska oviktigt i sammanhanget. Det som dock betyder något är vår förmåga att producera mat, vilken är intimt förknippad med tillgången på fossilbränslen. För varje kalori mat har det förbrukats motsvarande tio kalorier fossilbränslen.

  Det är uppenbart att om man minskar på tillgången på fossilbränslen så kommer också tillgången på mat att minska.

Hur illa kan det då bli?

Enligt Lovelocke, (uppfinnaren av Gaiateorin), så kommer vi under de närmaste hundra åren att se hur öknarna breder ut sig och hur stora delar av Europa blir ofruktbart tackvare klimatförändringen. Han menar att detta redan är ett oundvikligt faktum.

  Under detta, dödens århundrade, kommer jordens befolkning decimeras med ungefär sex miljarder människor, ned till fem hundra miljoner, i princip samma siffror som vid år noll.

Lovelocke talar i sin förutsägelse om en oundviklig konsekvens av förändringarna i klimatet. Han menar att det egentligen är betydelselöst om vi slutar med utsläppen i dag eller om fem år, det gör ingen skillnad längre.

Är man 88 år som Lovelocke så kan man unna sig lyxen att uttala sig om framtida generationers misär på ett tvärsäkert, as a matter of fact, sätt.

Själv tror jag visst att planeten kommer att genomgå stora förändringar med oförutsägbara konsekvenser. Och, visst mänskligheten kommer kanske att dö av, med endast rester av vad som en gång var en civilisation klängande runt polerna.

  Men jag hoppas att vi hittar andra vägar som gör det möjligt för oss att upprätta vår mänsklighet. Även om det kanske är för sent så kan vi inte sluta att kämpa för en förändring.

  Lovelocke är inne på detta också, han menar att det är första gången i planetens historia som den är medveten om sig själv och sin egen skönhet och det är den genom oss. Det är vi som är planetens medvetande, vår dröm om dess skönhet är dess samvete.

  Därför är det också så mycket viktigare att vi försöker att ändra oss, att vi renar samvetet från den mänskliga girigheten och blodtörsten.

När kommer detta att ske?  

Det sker nu, vi lever alla i skiftet mellan överflödets paradigm och bristens. Under de närmaste åren kommer vi att se en utveckling där främst de fattiga länderna i allt större utsträckning kommer att lida brist på varor.

  Människor kommer att svälta ihjäl, i massor, det är oundvikligt. Först kommer vi kanske att ha dåligt samvete för det, då de dör på grund av vår livsstil. Men efter ett tag kommer vi själva att ha problem nog så att vi glömmer dem som har det värre, så har det alltid funkat och kommer göra för en lång tid framöver.

Kanske utlöser bristerna panik med samlande som effekt, det vill säga, att folk börjar hamstra. Det som händer när människor gör det är att det som från början kanske inte var en brist situation snabbt blir det.

  I vissa stater i U.S.A. har man till exempel tvingats införa begränsningar i inköp av varor som ris, mjöl och matlagningsolja.

  Då de flesta köpen görs med kreditkort så registreras också vad man köpt vilket gör det omöjligt att köpa mer av samma vara i en annan butik i samma matvarukedja.

Det skulle vara relativt enkelt att införa samma restriktioner här. Till exempel kan man tvinga alla kunder som handlar på ICA att dra sina kundkort, (annars får de inte handla), varor som då visar sig vara inhandlade redan sållas då bort. De flesta av oss använder redan kundkorten frivilligt, på grund av diverse bonusar, så ett krav likt detta är nog inte särskilt svårt att genomföra.

Bristen som jag talar om kommer att vara för resten av våra liv och för varje år kommer den att bli värre. Försämringarna kommer att drabba oss stötvis och ibland kommer vi att uppleva att det faktiskt blivit lite bättre igen, men vi kommer aldrig någonsin igen att leva i det överflöd vi nu lever i.

Vilka kommer att drabbas?

Alla kommer att drabbas, det finns inga garantier. Även om du är aldrig så förbered så finns det risk att människor som själva inte förberett sig vänder sina giriga blickar mot dina potatisodlingar.

Men som vanligt är det ju de utsatta grupperna i samhället som drabbas först och hårdast. Vilka de är behöver jag väl knappast gå igenom?

  Jag är ganska övertygad om att de allra flesta kommer att leva i chock och förnekelse, de kommer att tro på politikernas löften om en framtid med tillväxt, plasmaskärmar och miljöbilar.

Jag kan bara säga att jag hoppas att de gör det. Jag vet att det låter fatalistiskt och okänsligt. Men när det kommer till kritan ser jag hellre att det är de och deras barn som går under än mina.

  Naturligtvis skall jag göra vad jag kan för att undvika detta, det är därför jag skriver denna blogg och försöker att föregå med gott exempel. Men jag måste tillstå att jag inte hyser några större förhoppningar om dem som lever i större städer, utan möjlighet till uppvärmning och odling.

Jag kan inte förmå mig att hysa sympati med de män som sitter klistrade vid sina plasmaskärmar och glider runt i sina monsterbilar. Män som ser sig själva som kronan av skapelsen och ser naturen som något att utnyttja och våldta.

  Även om deras barn och kvinnor är oskyldiga, förleda av mannens och patriarkatets paradigm, så kan jag inte känna att jag har ansvar för dem.

Min appell till de kvinnor som till äventyrs läser detta är; gör något nu, innan det är för sent, gör det för era barn. Vill inte er man förändra sig eller sitt sätt så lämna honom, finn medsystrar bygg er ark, för era barn och deras framtid.

Drömmen om den goda modern.

Gaia är inte en god moder, hon är det vi vill att hon skall vara, vill vi att hon skall vara förödd och utsugen så kommer hon att vara det.

Jag brukade säga till mina barn att de aldrig någonsin fick slå på träd. Barn gör sånt när de är mindre, de hittar en pinne och så slår de den mot ett träd.

  Kanske för att de låtsas att pinnen är ett svärd eller kanske för att de vill se om de är starka nog att slå av den.

  De slår inte längre på träd, inte ens den yngsta, femåringen, han samlar på torra pinnar och använder dem som svärd, han fäktas med storebröderna, men han slår aldrig på träd.

De slår inte på träd därför att de uppfattar dem som vackra och som en del av ett ekosystem. De slår inte på träd av samma anledning som de har att inte slå på våra blommor eller våra djur. Det finns ingen skönhet i att göra så, det finns inget syfte i att slå och förgöra.

Alla de saker jag precis räknat upp är sådant som vårt samhälle ser som förnybara resurser. Ja också djuren. Förnybara resurser, att användas i tillväxtens namn, att användas för att samla på hög, för att finansiera platteve och monsterbil.

Jag har försökt att lära mina barn att de måste se sitt ansvar i varje handling, så att de sedan kan motivera sina handlingar med ett gott samvete.

Jag har svårt att föreställa mig att någon med ett uns samvete kan motivera ägandet av prylar värda miljontals kronor samtidigt som världen brinner på grund av resurskrig.

Jag hoppas att mina barn kommer att drömma drömmen om den goda modern.