Mjöd
För att skapa ett någorlunda hyfsat mjöd, (vilket jag vill påstå att jag gjort), så krävs det tid och tålamod.
Först måste dock honung anförskaffas, detta kan göras på två sätt. Antingen köper man sin honung eller så odlar man bin, vilka i sin tur producerar honung.
Själv odlar jag mina bin, vilket ger flera fördelar, det vill säga, förutom tillgång till råvaran för mjöd har jag också tillgång till ettt utmärkt sötningsmedel, samt vax till salvor, för att inte tala om fruktträdspollinering.
För närvarande har vi ett bisamhälle i vår lilla bigård, (vi hade två men det ena dog i vintras). Det bor sisådär 70000 bin i samhället under högsäsong och förra året drog de in lite drygt 70 kilo honung, viket är extremt mycket, i normala fall drar ett samhälle in ungefär 30 kilo. (Kanske har det att göra med att en viss Gudinna satt och mediterade utanför flustret när det surrade som mest?)
Tillbaka till mjöd!
Jag arbetar efter devisen att allt i honungen är nyttigt, så därför värmer jag inte honungen mer än att den löser sig i vatten.
Jag börjar med tre kilo honung och ungefär tre liter vatten, värmer, och häller sedan upp i ett jäskärl. När vätskan är kallare än fingervarmt häller jag i min jäsbas, det vill säga mjöd från tidigare jäsningar, sedan spär jag ut med kallt vatten upp till totalt cirka 20 liter.
Jag låter det puttra i minst åtta veckor, sedan slår jag på ytterligar två kilo honung uppblandat i vatten så att jäskärlet fylls, (totalt cirka 25 liter). Sedan låter jag det stå till dess det slutat att jäsa.
Om man inte har mjöd som jäsbas så kan man använda flytande jäst för portvin och dylikt, det gjorde jag första gången. Det blev inte så bra som riktig mjödjäst men om man blandade ut med flädersaft var det fullt drickbart.
Riktig mjöd smakar som ett torrt vitt vin, med drag av citrus och en ton av blommor. Det passar alldeles utmärkt till abborre filéer med skirat smör, dill och färskpotatis, samt kräftor eller skaldjur överhuvudtaget.
Tidigare i dag drack jag det till grillade lamkotletter kryddade med årets första rosmarin samt rostade morötter och potatis, jag måste säga att det smakade alldeles förträffligt.
I år har jag tänkt mig att sätta en sats med fläderblom i jäskärlet, det skall bli spännande att se hur det smakar till kräftorna.
Familjen har verkligen gjort en kämparinsatts detta år, pojkarna har grävt två nya land á hundratjugo kvm styck. Det är verkligen ett tungt arbete att vända på all denna jord för hand. Jag är djupt imponerad och tacksam för deras insatts. Jag börjar att närma mig det mål jag satte upp för två år sedan, att ha cirka fem hundra kvm i matproduktion.
I år har vi planterat följande, fördelat på tre land á hundratjugo kvm.
Potatis, majs, kålrot, rotselleri, palsternacka, rödbetor, rädisor, morötter, sparris, purjolök, jordgubbar, vitlök, sallad, bondbönor, ärtor, broccoli, (chili, melon, tomat, gurka, (i växthuset)) och mängder med kryddor i kryddlandet.
Jag har säkert glömt något, ja vitkål, men jag har säkert glömt något mer... Nåja det är inte viktigt, vad som däremot är viktigt är att det finns där i jorden. Nu skall vi bara önska dess välgång och hoppas på en god skörd efter sommarmånadernas omsorg.
Lev väl
Nidhögg
Först måste dock honung anförskaffas, detta kan göras på två sätt. Antingen köper man sin honung eller så odlar man bin, vilka i sin tur producerar honung.
Själv odlar jag mina bin, vilket ger flera fördelar, det vill säga, förutom tillgång till råvaran för mjöd har jag också tillgång till ettt utmärkt sötningsmedel, samt vax till salvor, för att inte tala om fruktträdspollinering.
För närvarande har vi ett bisamhälle i vår lilla bigård, (vi hade två men det ena dog i vintras). Det bor sisådär 70000 bin i samhället under högsäsong och förra året drog de in lite drygt 70 kilo honung, viket är extremt mycket, i normala fall drar ett samhälle in ungefär 30 kilo. (Kanske har det att göra med att en viss Gudinna satt och mediterade utanför flustret när det surrade som mest?)
Tillbaka till mjöd!
Jag arbetar efter devisen att allt i honungen är nyttigt, så därför värmer jag inte honungen mer än att den löser sig i vatten.
Jag börjar med tre kilo honung och ungefär tre liter vatten, värmer, och häller sedan upp i ett jäskärl. När vätskan är kallare än fingervarmt häller jag i min jäsbas, det vill säga mjöd från tidigare jäsningar, sedan spär jag ut med kallt vatten upp till totalt cirka 20 liter.
Jag låter det puttra i minst åtta veckor, sedan slår jag på ytterligar två kilo honung uppblandat i vatten så att jäskärlet fylls, (totalt cirka 25 liter). Sedan låter jag det stå till dess det slutat att jäsa.
Om man inte har mjöd som jäsbas så kan man använda flytande jäst för portvin och dylikt, det gjorde jag första gången. Det blev inte så bra som riktig mjödjäst men om man blandade ut med flädersaft var det fullt drickbart.
Riktig mjöd smakar som ett torrt vitt vin, med drag av citrus och en ton av blommor. Det passar alldeles utmärkt till abborre filéer med skirat smör, dill och färskpotatis, samt kräftor eller skaldjur överhuvudtaget.
Tidigare i dag drack jag det till grillade lamkotletter kryddade med årets första rosmarin samt rostade morötter och potatis, jag måste säga att det smakade alldeles förträffligt.
I år har jag tänkt mig att sätta en sats med fläderblom i jäskärlet, det skall bli spännande att se hur det smakar till kräftorna.
Familjen har verkligen gjort en kämparinsatts detta år, pojkarna har grävt två nya land á hundratjugo kvm styck. Det är verkligen ett tungt arbete att vända på all denna jord för hand. Jag är djupt imponerad och tacksam för deras insatts. Jag börjar att närma mig det mål jag satte upp för två år sedan, att ha cirka fem hundra kvm i matproduktion.
I år har vi planterat följande, fördelat på tre land á hundratjugo kvm.
Potatis, majs, kålrot, rotselleri, palsternacka, rödbetor, rädisor, morötter, sparris, purjolök, jordgubbar, vitlök, sallad, bondbönor, ärtor, broccoli, (chili, melon, tomat, gurka, (i växthuset)) och mängder med kryddor i kryddlandet.
Jag har säkert glömt något, ja vitkål, men jag har säkert glömt något mer... Nåja det är inte viktigt, vad som däremot är viktigt är att det finns där i jorden. Nu skall vi bara önska dess välgång och hoppas på en god skörd efter sommarmånadernas omsorg.
Lev väl
Nidhögg